Ni två betydde absolut mest. Och ni fanns alltid där för mig, ni stöttade alltid!
Ni förstod hur jag hade det, och ni förstog vad jag sa.
Men nu verkar det som om vi inte funkade tillsammans, och då är det säkert ni två igen.. Jag kommer alldrig glömma hur schyssta ni var, och allting ni gjorde för mig.
Utan er hade jag säkert inte funnits kvar, alla som har dött för mig alla som bara skiter i mig. Men ni har fått mig att tänka lite posetivt i alla fall.
Men nu efter att pappa dog, så blev allt sämre. Och jag mår bara dåligt :( Även fast det var 2 månader sen, jag fick reda på att pappa hade dött. Så blir allting ändå bara sämre.

Och jag vill bara säga Tack till er, och ni vet vilka ni är!
Och ni får lämmna mig om det är det ni vill, men bara så ni vet. Gör jag allt för att ni inte ska göra det. Men ni bestämmer själva!